Strömmen av människor som sökt, speciellt Erik som kan swahili, har tilltagit den senaste tiden då vår avresa härifrån närmar sig.
Behovet ser olika ut:
– Mat för dagen
– Skolavgift
– Kyrkbygge
– Pengar för att spela in en skiva
– Läkemedel/Sjukvårdsbesök
Vår ständiga diskussion har varit, ska vi ge? Vem ska vi ge? Finns det ett verkligt behov? Hjälper vi dem genom att ge?
Som vi skrev i ett tidigare inlägg så var Lisa och Elin med vid en mat- och klädutdelning. Våra känslor efter denna dag var splittrade. Vår tanke var att få ge våra begagnade kläder till dem som har störst behov. Antagligen har dessa människor ett stort behov men vi mötte en viss girighet. Vi förstår så klart att när man lider och inte har så mycket är det mänskligt att passa på när tillfälle ges. Men att då ta mer än överenskommet, tre plagg per person, känns inte riktigt bra. Det känns ännu mer trist när man tänker på att de vi mötte var pastorer och evangelister i närområdet. Vi kommer inte ifrån att vi funderar på hur pengar som kommer till kyrkorna här i Tanzania används. Tyvärr hör vi från dem som varit här länge att kyrkan inte är en fredad plats för korruption.
Frågan kvarstår; Ska vi ge? Till vem och hur?